Vardagsstress
Ingen människa är stressfri. Alla vi upplever stress i vardagliga situation och det är till om med så att förutsättning för att livet fungerar överhuvudtaget är att vi har stress i vårt liv. Bara att gå upp ur sängen på morgonen kräver ett stresspåslag. Den vardagliga stressen som kommer i ett jämt flöde kan man lätt tackla med planerade pauser för avkoppling och avslappning. Genom att lära sig olika tekniker såsom meditation, yoga, qigong, tai chi kan stressen hanteras på ett effektivt sätt.
Den ultimata stressen
Men vad händer när vi ställs inför en situation som skapar den ultimata stressen. När vi ställs inför ett faktum att vi kanske har bara en kort tid att leva. Får vi en sjukdom och en prognos om förväntad livslängd så har vi tid att anpassa oss, tid att fundera även om det är fråga om bara några månader. Om vi råkar ut för en olycka och inte ens hinner reagera så blir inte problemet så långvarigt. Men om vi ges en kort tid, kanske bara 15 minuter att leva så har vi inte tid att anpassa oss. Detta hände oss på en flygning från Grekland till Stockholm. På nästan 11000 meters höjs kände vi i kabinen en röklukt som inte liknade doften av nybakat bröd som det vanligtvis brukar vara. Det var mer som det brukar vara vid elbränder. Samtidigt kändes det i planet och i öronen att man började en brant nedstigning. Sekunderna efter det kallades all kabinpersonal till främre delen av planet. Då var det klart att något var på tok. Efter en tid berättade kabinchefen med darrande röst att något har hänt och att vi måste nödlanda så fort som det går. Senare fyllde kaptenen på med information om vad de uppfattade hade hänt, att de känt vibrationer under cockpit samt hört en smäll och att det kom röklukt underifrån. Vi fick veta att vi inom 15 minuter skall göra en nödlandning i Belgrad. Femton minuter för att summera sitt liv. Vi visste inte om vi lever om femton minuter. Rädsla, oro, gråt, personal som var skärrad (men skötte sitt jobb otroligt bra ändå). Vad skall jag göra? Jag sitter i en situation som jag inte kan ta mig ifrån, jag är helt i händerna på andra som inte heller nödvändigtvis kan kontrollera händelseförloppet.
Det blev ingen bokslut för livet som jag ägnade mig åt förutom att jag var väldigt glad att jag hade gjort en sak närmaste veckorna innan som verkade falla väl. Jag ville byta bort oron, paniken och smygande rädslan mot lugn och tillit. Jag hade tjatat om till mina yogaelever att den som behärskar sin andning behärskar även sitt liv. Jag hade tjatat om att långa andetag och stress trivs inte i samma kropp. Nu var det upp till bevis. Nu var det dags att tillämpa det i ett nödläge. Skulle jag kunna bli och förbli lugn med hjälp av andning? Jag startade medvetet djupandning, långa djupa andetag. Samtidigt lyssnade jag på flygvärdinnan som satt mittemot mig och instruerade mig hur man hanterar nödutgången efter landningen. Jag satt nämligen vid nödutgången och skulle hjälpa till i fall hon inte kan. Fick även lära mig hur jag tar los henne från hennes specialbälte ifall hon inte kan. Hon instruerade mig med lugn röst även om oron lyste genom hennes ögon också. Jag djupandades hela tiden och kunde hålla fokus och fick in i mig varje ord hon sa. Någonstans under djupandningen hade jag inträtt i ett lugn och in i en känsla att det här kommer att gå bra. Blixtsnabbt kontrade en röst i huvudet och frågade om ”Om det inte gör det då?”. Den inre rösten övertygade mig då att om det inte gör det så är det också ok.
Det finns en kraft i att behärska andningen. En kraft som tar bort rädslan, oron, ångesten. Jag är tacksam att jag fått lära mig det verktyget och att jag har använt det flitigt. Jag vet inte om det skulle fungerat om jag aldrig tränat på det i mindre stressande situationer.
Det är inte verkligheten som gäller
Oavsett om hotet är verkligt eller om det visar sig att det inte var så allvarligt så är det vad vi tänker om situationen som skapar den ultimata stressen. Således var det de 209 passagerarnas och kabinpersonalens tankar om situationen som skapade stressen inom oss. Ingen visste vad som hänt, ingen kunde veta hur det skulle sluta. I det läget reagerar vi utifrån vilka tankar vi har om situationen. Att det senare visade sig att det ”bara” var en fläkt som skurit sig och brunnit och när det hela slutade väl kan tolkas som att det var inte allvarligt. Men det kunde lika gärna tagit en annan vändning om branden hade tagit fäste. Man är helt utlämnad till ”ödet” där uppe när saker går fel men det är betryggande att veta att vi har det rätta verktyget med oss för att hantera den ultimata stressen. Andningen. Det fungerade!