Kategoriarkiv: Ayurveda

Polyfasisk sömn, hur gick det egentligen?

Sju år sedan ville jag prova något som kallas polyfasisk sömn och testa om jag kan komma ner i antal timmar som jag behöver sova. Under ett antal dagar skrev jag dagbok på denna blogg för att beskriva vad jag gör och vad som händer.

Under den perioden hade jag många åtaganden. Jobbade fortfarande som konsult med kunderna i Stockholm medans jag bodde i Hälsingland. Höll yogakurser på kvällarna. Hade en ”herrgård” i Söderhamn att sköta och en villa och en stuga i Rengsjö. Det fanns behov att klara sig med mindre sömn.  Hade läst om Trump som inte sov många timmar per natt och utan att vilja bli jämförd med honom  på något sätt (visste inte mycket om honom då) så förstod jag att för att hinna med det som man vill eller skall göra måste antal sovtimmar ner till det absolut nödvändiga. Även inom yogan och inom ayurveda är man väl medveten om dom tidigare morgontimmarnas välsignelse.

När jag nu läser återigen det som jag skrev 2013 så ser jag att det verkade funka bra att minska på sovtimmarna med bibehållen kvalitet på dagverksamheten och det utan att bli slav under ilskna väckningssignaler. Det är förresten min fru som fått mig till att inte ställa in väckningstiden, hon använder aldrig väckning så i början av vårt förhållande när jag absolut måste ha väckning fick jag ställa in väckningen så sent så att hon säkert hade hunnit vakna. Hade nästan patologiska rädsla att inte vakna i tid på morgonen.

Jag skrev inte dagbok så länge och det verkar vara så att jag inte fortsatte medvetet med experimentet. Det som blev kvar av det var dock att jag blev medveten om att kortare nattsömn inte nödvändigtvis är negativt och min oro över det försvann.

Genom att jag hållit temakurser om sömnen inom ramen för mina yogaklasser så har jag lärt mig än mer om sömnen och insett att det viktigaste är inte tiden utan sömnkvaliteten. Får jag till minst 2 tillräckligt långa djupsömn-perioder så räcker det. Det är möjligt att åstadkomma inom 4-5 timmar. Första djupsömnen är längst, andra betydligt kortare och den tredje bidrar inte mycket till återhämtningen.

Jag fortsätter alltså med att inte ta hjälp av tekniken för att vakna. Undantag är man man skall pass på flygtider/tågtider men även då verkar det funka att vakna innan signalen tjuter i örat. Jag sover numera som 7 år äldre och med mindre åtaganden mellan 5 och 7 timmar per natt, sällan mer än 7 ½  timmar. I veckan blev jag ägare till en aktivitetsklocka som kan följa min sömn också och de 3 nätterna som jag haft den på visar knappt 6 ½ sömn per natt varav över 95% faktisk sömn. Klockan påstår att kvaliteten på sömnen är god och jag får väl tro på det. Har inte känt något behov för tupplur under dessa dagar. Älskar sömn och downsizing som vi gjort de senaste åren genom att släppa taget om det mesta ger mig mer tid för även den favvosyslan så vissa nätter kan bli över 8 timmar även om jag vet att de dagarna känner jag mig grötig.

Gula villan sålde vi ifjol till en jägartjej med 4 jakthundar och bosatte oss på grannfastigheten som vi tack vare vår framsynthet hade köpt samtidigt som villan 2007. Den lilla röda stugan på 60 kvadrat har nu blivit vårt pensionärsboende.

Livskostymen har blivit mycket mindre.  Dock fick vi låna uthuset i vår gula villa efter överlåtelsen och kvar finns en massa gamla synder som jag nu håller på att rensa. Ansiktena på återvinninsgstationen i Bollnäs har blivit bekanta för mig på sistone.

Genom att släppa taget gällande ägodelar är förhoppningen att få mer tid åt det som är viktigt. En av de viktiga sakerna var att kunna erbjuda retreater i yogans ursprungsland Indien. Sedan 2016 har vi ordnat retreater i Kerala och de 2 senaste åren två olika efter varandra före årsskiftet. Just nu när jag skriver detta skulle vi vara i Tibet på vandring runt Mt Kailash men som allt annat så är även det inställt. Även november-retreaten vid havet i Kerala och december-retreaten på ett ashram hänger löst just nu även om det finns intressenter till det senare. November verkar kört som det ser ut nu. Inte många som vill åka nu med den osäkerheten som det innebär. Samtidigt har vi stoppat all marknadsföring också så det är i stort sett bara de som vet om tidigare resor som känner till våra retreater.

Nu när vi tränat på att släppa taget från materiella ting under flera år så kanske vi nu får träna på att släppa taget från våra önskemål och ideér. Det kanske är något annat som vi är ämnade att göra under vår pensionärstid.

Läs min korta dagbok om polyfasisk sömn

Minnen från Indien-3

Möte med en fotograf

Skrivet av: Hannu Kiviranta, 2008

Sitter vid hotellets pool på solstolen längst till höger, den som ger mest svalka under förmiddagssolen. Solen i Kerala, Varkala, Södra Indien är stark redan tidigt på dagen. Driver tiden med att titta på bilder från förra årets resa. Några av dessa skall jag välja till min utställning i mars. Bara drygt 2 månader till vernissagen och alla bilderna är inte tagna. Under denna resa skall jag komplettera med nya bilder.

I solstolarna bredvid sitter ett par kring 35 år. De ser ut att vara intresserade av mina bilder och frågar mig vad det är för bilder.  Berättar om mina avsikter med utställningen och mannen frågar om jag är fotograf.

Nej, jag har det bra som hobby, arbetar med helt andra saker

Efter att jag fått några positiva omdömen om en del av bilderna frågar jag paret vad de jobbar med

Jag skriver reportage, säger kvinnan

Jag är yrkesfotograf, säger mannen

Mannen i solstolen bredvid var Dariusz Klemens, fotograf som har Indien som förkärlek. Kvinnan, Antonella, var hans fru. Han berättar att han haft utställning i London och nu jobbar med en bok som baseras på utställningen. Han visar mig sina bilder från utställningen i en iPod. Fantastiska bilder som får mig att tveka mellan att lägga av eller att lära mig ta lika bra bilder. Tyst bestämmer jag mig att fortsätta fotografera. Han uppmuntrar mig och vi avslutar våran konversation med konstaterandet att det är roligt att fotografera.

 

Dariusz Klemens
Dariusz Klemens vid poolen på hotel Preeth i Varkala

De närmaste dagarna ses vi då och då och jag bestämmer mig att intervjua honom lite mer om hans fotografi. Hans fru skulle åka hem till England om någon dag så jag föreslog att vi skulle ses dagen efter vid poolen.

Han hade nog precis gått upp, lite före 11 när han sömndrucken äntrar poolområdet, tar sikte på ett ungt par som sitter några solstolar bortom mig. Den yngre kvinnan som han pratar med har ett bekant utseende. Efter några minuter får han syn på mig, tar med sig en kopp kaffe från vad jag förmodar är hans frukost och sätter sig bredvid mig. Den unga damen med bekant utseende är hans syster från Polen på bröllopsresa.

Jag hade massor med frågor som jag hade nedtecknat. Vi hade en timme på oss, han skulle till ayurvedisk massage kl 12.00. En daglig händelse för honom.

Han berättade om sin födelsestad Bielawa och hur intresset för fotografi föddes vid 12 års ålder.

Det var så spännande med fotografi och allt var intressant att fotografera.

Efter några år dog intresset dock för att komma tillbaka efter flytten till USA vid 22 års ålder En professionell fotoutbildning i USA gav sedan en grund att arbeta med fotografi. Första åren var dock magra och det tog ett antal år innan allt fungerade för Dariusz.

-det gällde att bygga portfölj, skaffa kontakter, arbeta hårt, säger han.

Med åren har motivationen för fotografi skiftat från att enbart vara spännande till att utforska och skildra den mänskliga interaktionen. Alla motiv var intressanta vid tonåren. I dag är det människor och finns det byggnader med i bilden så fungerar de enbart som bakgrund.

-Byggnader i sig är inte intressanta, fyller han på.

När jag frågar efter en bild som han är speciellt nöjd med så får jag ett överaskande svar.

None, i dislike them all, säger han och ler klurigt. Han förklarar att han aldrig är riktigt nöjd med någon bild. Han hänger därför inte upp sina bilder hemma för att slippa bli påmind om vad som kunde gjorts bättre. Någon drömbild som Dariusz inte än tagit har han inte heller. I stället försöker har göra rätt sak vid rätt tillfälle, vara på plats när det händer.  Det enda som man kan planera är exponering, se till att ljuset faller rätt, komposition. Händelsen i sig kan man inte och skall man inte påverka.

För att förstärka den dokumentära känslan av hans fotografi berättar Dariusz att han aldrig beskär bilderna,

everyone is full frame, som han säger. Han tillåter därtill bara basala ändringar när det gäller färg.

Även om Dariusz alltid reser ensam i Indien från Himalaya till Tamil Nadu så känner han sig säker i landet.

Det är säkrare att gå på gatorna i Bombay än i London, påpekar han och fortsätter:

Om du möter en elaking så finns det 50 snälla bredvid som kommer till undsättning. Lite annorlunda bild än vad jag läste samma dag i India Express. Kvinnor ofredas frekvent oavsett hur de är klädda. Dariusz bild av läget kan också vara sann.

Indien är tacksamt land för fotografering, fortsätter han. Man blir väldigt påpassad om man går men en dyrare kamera i handen.  Det är sällan problem att fotografera även om det finns förbjudna områden:

Militära objekt, järnvägsstationer, flygplatser är otillåtet att fotografera, säger han. Fotografera kvinnor fungerar oftast bra oavsett om de är muslimer, kristna eller hinduer. Ibland kan närvaro av mannen vara till hinder men oftast inte. I brist på gemensamt verbalt språk använder Dariusz kroppsråket för att komma överens med motivet. Kyrkorna, moskeerna även där kan man fotografera, i hinduistiska tempel har man ofta avgift på ca 100 rupies (17 kronor) för att få fotografera.

Att få resa och fotografera i Indien har definitivt ändrat Dariusz.

inte så att jag blivit mer andlig, men lyckligare, säger han.

TIPS för bättre porträtt:

Till mitt fiskande efter tips för bättre porträtt säger Dariusz att han inte tror på tips egentligen. Eller åtminstone inte regler som skall ”fixa” ett bra porträtt i alla lägen. Han tycker i stället att man skall studera de stora mästarna som Rembrant. Följande principer kan dock hjälpa på vägen till bättre porträttfotografering.

  • -Skapa relation till motivet.
  • -Låt motivet slappna av och glömma kameran.
  • -Skapa förtroende
  • -Vänta på tillfället när du kan ta just det fotot som du vill.
  • -Tänk på ljuset
  • -Tänk på uttrycket
  • -Kom nära

Den sista punkten är viktig i Dariusz fotografi. Därför är 99% av bilderna som han ta idag tagna med vidvinkel vilket tvingar honom att komma nära motiven. Enligt Dariusz ger vidvinkel mera intressanta bilder. Kräver av fotografen att man kommer närmare, interagerar mera.

Någon minut före 12 är vi klara. Dariusz har inte hunnit med sin frukost och han skall till sin behandling. Jag beklagar att jag uppehållit honom så länge men han avvärjer det artigt och säger att det hela varit bara roligt. Snabbt tar han sedan fruktsalladen som väntat på honom vid hans systers solstol och går vidare till massagerummet i Ayurvediska centret bortom poolen.

Jag sitter kvar i mina funderingar och bestämmer att imorgon går jag nära med min vidvinkel.

Adress till Dariusz´s hemsida.

Länk till Dariusz’s fotoresor/workshops

© Allt material på denna sida tillhör KreatIQ AB. Ingenting får lånas till andra publikationer utan skriftligt tillstånd från KreatIQ AB