Lyssna på hjärtat

 

 

 

Det är så vacker tanke att veta bäst innerst inne och visst är det sant också. Dock har vi många hinder på vägen till ett tillstånd där det är vår inre guru som leder oss.

Egots frekvens harmonierar med något som vi hör, med ett budskap som vi tar emot och när egots frekvens samstämmer med budskapets frekvens så känns det bra och vi tror att vi fått acceptans och klartecken från vår inre lärare men i själva verket har vi blivit vilseledda.

I dagens mediemiljö är vi ständigt bombarderade av budskap som presenterar ”fakta” och ibland en annan verklighet än vi vana vid. Ibland kläs budskapet i ett vackert paket av omtanke om andra och vädjan att lyssna på sitt hjärta. Även då (eller kanske speciellt då) måste man ställa sig frågan om det finns en annan bild om fakta som presenteras, kan det finnas andra förklaringar än det som meddelas.

Först när vårt sinne är helt tomt från yttre påverkan och helt fri från kravet eller önskan att tro på fakta som presenteras och egots begär att söka efter gillande och bekräftelse, först då har vi chansen att höra vad vår inre lärare säger. Förutsättningen för att vi skall höra är att alla andra rösterna har tystnat. A påstår en sak, B påstår en annan och Q påstår 17nde saken. När alla dom rösterna är borta då hör vi vad vår inre lärare vill säga oss.

Många har helt slutat att lyssna på nyheterna, läsa tidningarna men ersatt dom delvis falska budskapen med alternativa medier med andra falska budskap. Deras inre har aldrig hunnit bli tillräckligt tyst för att den svaga inre rösten kunde ha en chans.

Jag försöker lära mig att göra följande när jag möts av olika meddelanden och budskap oavsett varifrån dom kommer. Jag frågar mig ”Finns det en annan möjlighet, finns det kanske en annan förklaring”. Det är lätt att man vänder sig  till internet och kanske bara till specifika sidor för att sedan få ett svar och man fortsätter och ställer nya frågor och söker nya svar på samma ställe. Vet folk som sagt att dom tillbringar nätter för att söka tills dom är i ett maniskt tillstånd och till slut när det finns tillräckligt material (bry dig inte om faktakoll!) så tror man att man ”VAKNAT” och att man ”VET”. Felet som man gör är att man inte vänder sig till sin inre guru. Man söker svar utanför sig självt och risken finns att man accepterar svar och idéer och teorier som enbart är förankrade i egots vilja att ha rätt. Eller egots vilja att tillhöra en gemenskap med samma åsikter, samma tro eller samma misstro. Så när jag ställer frågan om det finns andra förklaringar, annan möjlighet så försöker jag vända mig inåt och ställa mig utanför påverkansområdet för de som vill få mig att tro på en specifik ”sanning”.

Den som sett Spanarna på Hill Street kanske kommer ihåg ”Lets be careful out there!”

Lämna en kommentar