Jag länkade en berättelse om en finsk kvinna som efter cancerbesked med dubbelsidig bröstcancer berättade om hennes eget val att inte välja det vanliga. Hon ville ta hand om sin cancer själv. Läkarna berättade att hon kommer inte att klara sig. Berättelsen går att läsa på finska på finska YLEs sida:
http://ohjelmat.yle.fi/akuutti/syopa_upea_lahja_aija_mougeolle_chydeniuksen_tarina
Jag fick en del respons angående länken och vill bara berätta att jag inte ser ner på de som väljer den vanliga vägen, dom flesta gör ju ändå det. Vi bör respektera de beslut som de drabbade gör oavsett vilket beslut det blir. Om någon beslutar att gå sin egen väg mot alla andras tro och vilja, starkt! Om någon gör som läkarna har talat om och alla närstående hejar på, ok. Det är varje människans rätt. Besluten baseras säkert i de flesta fall på alla de alternativ som finns tillgängliga för den drabbade. Och här kommer den springande punkten. Vilka alternativ ger man den sjuke? Läkaren/sjukvården propagerar för de alternativ som är godkända och används inom sjukvården men vilka andra alternativ läggs egentligen fram? Vilka alternativ talar man illa om inom sjukvården? Ger sjukvården annat alternativ än gifter, strålning och kniv? Är patienten hänvisad helt till sin egen förmåga och vilja att hitta alternativ?
Det som är lite skrämmande är att sjukvården även målar upp en mörk hotbild för patienten á la ”om du inte ta denna medicin så dör du snart!”. Här tänker jag på ett klassiskt fall med en patient som insjuknade i cancer och botades och insjuknade och botades och till sista insjuknade och dog helt och hållet i sync med vad han trodde om medicinen som han fick.
Läs mer på
https://www.nexusmagazine.com/products/free-downloads/doc_view/14-the-placebo-effect-the-triumph-of-mind-over-body sida 2. Stycket längst ner i vänsterspalten. Väldigt intressant och säkert inte det enda cancerfallet där tron respektive tappad tro på bot spelar avgörande roll i dramat.
Vårdgivaren som ”hotar” med döden i snar framtid tar väldigt stort ansvar på sig. Frågan är hur mycket deras tankar påverkar patienten. Hotet om döden gör att patienten går med på behandlingen och den tro som läkaren har för medicinen tar patienten till sig. Kan det vara så att den tron får patienten att överleva även om kroppens celler både dom sjuka och dom friska tar stryk av den konventionella behandlingen.
Hotet om snar död skapar också en stark stress vilket inte främjar tillfrisknande. Borde inte vårdgivaren göra allt i sin makt att inte skapa en stress som förvärrar situationen. På vilket sätt motverkar det stressen att ange deadline, ursäkta uttrycket, och därtill stressa fram beslutet att påbörja en behandling. Denna brådska ger ännu mer stress och påverkar den drabbade negativt.
Det finns många som vägrat den behandling som sjukvården ger och tagit hand om sin hälsa själv. Att det inte pratas så mycket om det och att det inte är ”vetenskapligt” bevisat beror enbart på det stora ointresset som sjukvården, forskarna, läkemedelindustrin visar. För läkemedelsindustrin är det en fråga om liv och död när det kommer till alternativ vård. Cancer är en riktigt stor business och om det fanns eller rättare sagt om alla visste det att det finns naturligare bot så skulle läkemedelsindustrin få det väldigt svårt.
Några länkar att titta på
En ung man med coloncancer botar sig med vegan-diet.
Hur mycket intresse för alternativ till förgifta, skära, bränna finns det egenligen ?
Pubmed kan bidra med en artikel om chaga (sprängtikka på svenska och pakurikääpä på finska)
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/20607061
När det gäller gurkmeja så finns massor med artiklar publicerade om dessa anticancerogena effect.
Se tex http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/23303705
Flera länkar på gurkmeja och cancer hittar på med
Lev väl!