När jag steg första gången in i en yogalokal på Gärdet i Stockholm 12 år sedan så anade inte vilken resa jag då började. Efter sporadisk yogautövande som gav mig en stunds välmående blev det inte mer allvar förrän efter några år.
Under alla år har jag haft dåliga knän, ont i ryggen av och till, magen har varit ömsom hård ömsom lös, axelsmärtan har hindrat mig att arbeta då och då. Tänkte mycket att det hör väl till att få skavanker när man blir äldre. Att jag får väl acceptera att kroppen gör ont av och till. Så jag bet ihop, klagade minimalt och fortsatte som vanligt. Att jag gjorde yoga då och då gav inte heller någon direkt och snabb bot.
I dag när jag skulle åka slalom, faktiskt första gången i år, tog jag med knästöd för säkerhets skull. Har ju åkt sedan 1992 med elastiska knäskydd som ger stöd åt smärtande knän. Dock kunde jag förra året åka utan men litade kanske inte tillräckligt på att knäna håller, speciellt när det är första gången på länge. Satte inte på dom dock utan åkte utan skydd och det gick ju hur bra som helst. Inte en antydan för att det skulle göra ont i svängarna. Lång, ihärdig yoga med vissa utvalda regelbundna övningar bara för knän har gjort sitt.
Yogan har också lett till att jag är mer medveten om näringens betydelse för smärta. Under åren med yoga har min kosthållning ändrat sig och jag vet vilken mat triggar igång smärtan och vilken mat minska smärtan. Smärtan i knäna samt ischiasen som besvärade mig fortfarande under yogalärarutbildningen och en tid efter samt smärtan i axlarna är ett minne blott. Magen min fungerar också som den skall tack vare de kunskaperna som kommit med yogan. Behovet av långsittningar för att krysta fram en stor boll eller att få skitbråttom för att hinna in innan det är för sent, det är ett minne blott.
Hur ont skulle jag ha utan yogan?
Försmak av det fick jag kanske 2012 när jag fick så ont i knäna att jag fick gå på smärtstillande en period för att kunna gå överhuvudtaget. Det knastrade i knäna och kändes som ben skaver mot ben. På nätterna ville inte vänsterknä umgås med höger, beröringen gjorde ont så det var en kudde mellan. Perioden med smärtstillande gjorde jag så kort som möjligt. Bestämde mig bara att intensifiera kampen mot smärtan och använda all den kunskap som jag samlat på mig. Yogaövningar, maten, andningen maximerades. Sedan en tid tillbaka kan jag konstatera att jag inte har ont i knäna, ischiasen har försvunnit och axlarna gör sig aldrig påminda.
Det tar 40 dagar att ändra en vara, 90 dagar att befästa den, 120 dagar för att du skall bli ett med vanan och 1000 för att du skall bli mästare på vanan.
Om du vill bearbeta din smärta utan mediciner kom ihåg följande.
- Låt det ta sin tid
- Lär dig övningar som passar dina besvär
- Lär dig om inflammationsfri mat
- Lär dig rätt andning
- Lär dig om sömn och stress
Namaste/Sat Nam
Hannu