Kategoriarkiv: Mat

Minnen från Indien-3

Möte med en fotograf

Skrivet av: Hannu Kiviranta, 2008

Sitter vid hotellets pool på solstolen längst till höger, den som ger mest svalka under förmiddagssolen. Solen i Kerala, Varkala, Södra Indien är stark redan tidigt på dagen. Driver tiden med att titta på bilder från förra årets resa. Några av dessa skall jag välja till min utställning i mars. Bara drygt 2 månader till vernissagen och alla bilderna är inte tagna. Under denna resa skall jag komplettera med nya bilder.

I solstolarna bredvid sitter ett par kring 35 år. De ser ut att vara intresserade av mina bilder och frågar mig vad det är för bilder.  Berättar om mina avsikter med utställningen och mannen frågar om jag är fotograf.

Nej, jag har det bra som hobby, arbetar med helt andra saker

Efter att jag fått några positiva omdömen om en del av bilderna frågar jag paret vad de jobbar med

Jag skriver reportage, säger kvinnan

Jag är yrkesfotograf, säger mannen

Mannen i solstolen bredvid var Dariusz Klemens, fotograf som har Indien som förkärlek. Kvinnan, Antonella, var hans fru. Han berättar att han haft utställning i London och nu jobbar med en bok som baseras på utställningen. Han visar mig sina bilder från utställningen i en iPod. Fantastiska bilder som får mig att tveka mellan att lägga av eller att lära mig ta lika bra bilder. Tyst bestämmer jag mig att fortsätta fotografera. Han uppmuntrar mig och vi avslutar våran konversation med konstaterandet att det är roligt att fotografera.

 

Dariusz Klemens
Dariusz Klemens vid poolen på hotel Preeth i Varkala

De närmaste dagarna ses vi då och då och jag bestämmer mig att intervjua honom lite mer om hans fotografi. Hans fru skulle åka hem till England om någon dag så jag föreslog att vi skulle ses dagen efter vid poolen.

Han hade nog precis gått upp, lite före 11 när han sömndrucken äntrar poolområdet, tar sikte på ett ungt par som sitter några solstolar bortom mig. Den yngre kvinnan som han pratar med har ett bekant utseende. Efter några minuter får han syn på mig, tar med sig en kopp kaffe från vad jag förmodar är hans frukost och sätter sig bredvid mig. Den unga damen med bekant utseende är hans syster från Polen på bröllopsresa.

Jag hade massor med frågor som jag hade nedtecknat. Vi hade en timme på oss, han skulle till ayurvedisk massage kl 12.00. En daglig händelse för honom.

Han berättade om sin födelsestad Bielawa och hur intresset för fotografi föddes vid 12 års ålder.

Det var så spännande med fotografi och allt var intressant att fotografera.

Efter några år dog intresset dock för att komma tillbaka efter flytten till USA vid 22 års ålder En professionell fotoutbildning i USA gav sedan en grund att arbeta med fotografi. Första åren var dock magra och det tog ett antal år innan allt fungerade för Dariusz.

-det gällde att bygga portfölj, skaffa kontakter, arbeta hårt, säger han.

Med åren har motivationen för fotografi skiftat från att enbart vara spännande till att utforska och skildra den mänskliga interaktionen. Alla motiv var intressanta vid tonåren. I dag är det människor och finns det byggnader med i bilden så fungerar de enbart som bakgrund.

-Byggnader i sig är inte intressanta, fyller han på.

När jag frågar efter en bild som han är speciellt nöjd med så får jag ett överaskande svar.

None, i dislike them all, säger han och ler klurigt. Han förklarar att han aldrig är riktigt nöjd med någon bild. Han hänger därför inte upp sina bilder hemma för att slippa bli påmind om vad som kunde gjorts bättre. Någon drömbild som Dariusz inte än tagit har han inte heller. I stället försöker har göra rätt sak vid rätt tillfälle, vara på plats när det händer.  Det enda som man kan planera är exponering, se till att ljuset faller rätt, komposition. Händelsen i sig kan man inte och skall man inte påverka.

För att förstärka den dokumentära känslan av hans fotografi berättar Dariusz att han aldrig beskär bilderna,

everyone is full frame, som han säger. Han tillåter därtill bara basala ändringar när det gäller färg.

Även om Dariusz alltid reser ensam i Indien från Himalaya till Tamil Nadu så känner han sig säker i landet.

Det är säkrare att gå på gatorna i Bombay än i London, påpekar han och fortsätter:

Om du möter en elaking så finns det 50 snälla bredvid som kommer till undsättning. Lite annorlunda bild än vad jag läste samma dag i India Express. Kvinnor ofredas frekvent oavsett hur de är klädda. Dariusz bild av läget kan också vara sann.

Indien är tacksamt land för fotografering, fortsätter han. Man blir väldigt påpassad om man går men en dyrare kamera i handen.  Det är sällan problem att fotografera även om det finns förbjudna områden:

Militära objekt, järnvägsstationer, flygplatser är otillåtet att fotografera, säger han. Fotografera kvinnor fungerar oftast bra oavsett om de är muslimer, kristna eller hinduer. Ibland kan närvaro av mannen vara till hinder men oftast inte. I brist på gemensamt verbalt språk använder Dariusz kroppsråket för att komma överens med motivet. Kyrkorna, moskeerna även där kan man fotografera, i hinduistiska tempel har man ofta avgift på ca 100 rupies (17 kronor) för att få fotografera.

Att få resa och fotografera i Indien har definitivt ändrat Dariusz.

inte så att jag blivit mer andlig, men lyckligare, säger han.

TIPS för bättre porträtt:

Till mitt fiskande efter tips för bättre porträtt säger Dariusz att han inte tror på tips egentligen. Eller åtminstone inte regler som skall ”fixa” ett bra porträtt i alla lägen. Han tycker i stället att man skall studera de stora mästarna som Rembrant. Följande principer kan dock hjälpa på vägen till bättre porträttfotografering.

  • -Skapa relation till motivet.
  • -Låt motivet slappna av och glömma kameran.
  • -Skapa förtroende
  • -Vänta på tillfället när du kan ta just det fotot som du vill.
  • -Tänk på ljuset
  • -Tänk på uttrycket
  • -Kom nära

Den sista punkten är viktig i Dariusz fotografi. Därför är 99% av bilderna som han ta idag tagna med vidvinkel vilket tvingar honom att komma nära motiven. Enligt Dariusz ger vidvinkel mera intressanta bilder. Kräver av fotografen att man kommer närmare, interagerar mera.

Någon minut före 12 är vi klara. Dariusz har inte hunnit med sin frukost och han skall till sin behandling. Jag beklagar att jag uppehållit honom så länge men han avvärjer det artigt och säger att det hela varit bara roligt. Snabbt tar han sedan fruktsalladen som väntat på honom vid hans systers solstol och går vidare till massagerummet i Ayurvediska centret bortom poolen.

Jag sitter kvar i mina funderingar och bestämmer att imorgon går jag nära med min vidvinkel.

Adress till Dariusz´s hemsida.

Länk till Dariusz’s fotoresor/workshops

© Allt material på denna sida tillhör KreatIQ AB. Ingenting får lånas till andra publikationer utan skriftligt tillstånd från KreatIQ AB

 

Annonser

Minnen från en Indienresa

Risbåten

Skrivet av: Hannu Kiviranta, 2008

pc260044
Risbåten hade tidigare tjänstgjort på Mekong-floden

Först visste jag inte vad jag såg i botten på kanalen i Backwaters. Såg ut som en sjöstjärna från den vinkeln som jag hade från fördäcket i den gamla risbåten från Phnom Penh. Inte förran jag såg en likadan komma flytande mot mig insåg jag att det var en del av ett skelett, ett ben. Man såg hur den hade stelnat i sin spretiga position klorna pekandet åt alla håll när den guppade på vattenytan. Jag vet inte vilken fågel den hade varit del av. Kanske en kalkon.Förmodligen var den nu i någon middagsgryta puttrandes på någon av de andra båtarna i det tusenkanaliga vattensystemet.  Det som jag visste med säkerhet att det inte var middagsresterna på vår båt. Vi hade bett om att få vegetarisk mat.

pc260046
Hmm

Middagen på båten på väg in i det stora kanalsystemet lämnade ingen orörd. I det minimala utrymmet i båtens akter och med minimala resurser hade vår private kock skapat det ena mästerverket efter det andra. Utöver kocken ingick kaptenen och maskinisten i vår besättning. Vi sex stycken från Sverige skulle leva tillsammans med besättningen närmaste dygnet.

pc260061

Resten av vår yogagrupp som totalt bestod av 12 personer fick dela på 2 andra båtar. Den ena som vi kallade råttbåten hade som namnet antyder en råttkoloni som extra gäster. Den tredje båten var utan råttor. Av någon anledning hade vi fått båten med bästa servicen, bästa maten och möjlighet att beställa öl vilket annars inte var självklart i delstaten Kerala. De stora kackerlackorna i våran båt drog dock ner betyget en aning även om besättningen med van hand plockade bort dessa en och en.

 

pc270263
Ibland fick vi hjälpa till att styra båten
pc260042
Risbåtar

Någon gång på natten gick strömmen på båten och vi svettades i vårt dubbelrum till hytt. Innan besättningen fick i gång dieselaggregatet hade vi hunnit göra ett försök att svalka oss i den primitiva duschen i toaletten. En gummislang utan munstycke var vad båten hade att erbjuda. Vi kunde bara hoppas att vattnet i slangen inte kom direkt från kanalen.

De kom plötsligt och de var många. I hundratal simmade ankorna mot vår båt. Våra frågor

-vad är detta, varifrån kom dom ?

pc260159
Ankorna i kanalen

dränktes i en kakofoni av flaxande och skrikande fåglar.  Jag väntade bara att alla skulle lyfta samtidigt i panik och släppa ifrån sig några visitkort. Men ankorna simmade runt båten och man såg att det fanns inte en enda kvadratcentimeter ledig vattenyta. En stund var båten totalt omgiven av fåglarna som så småningom försvann bakom aktern och mot nästa båt.

pc260083
Vi passerade folks vardagsrum, toalett och tvättstuga

Kungsfiskaren på telefonledningen ovanför kanalen följde båten med sin blick innan den gav sig iväg. Den ville inte låta oss komma allt för nära. En kvinna i gul klänning stod i vattnet och tvättade kläder framför sitt hus. Hon hade nog sett båten passera hundratals gånger och gav ingen uppmärksamhet åt oss. Längs hela resan såg vi människor vars vardagsslit vi passerade med våra kameror hela tiden beredda att fånga det oväntade.

 

skarven1
Skarven torkar sina vingar efter dykturen.

En skarv satt på en pinne som stack upp ur vattnet. Den torkade sina vingar efter att ha fångat fisk under vattnet.

pc260153
En pappa sprang med sitt barn på stranden

-Schoolpens, schoolpens!! Ropar barnen som springer efter båten längs kanalen. Vi hade tagit med oss massor med pennor. Vi hade läst att barnen i Kerala älskar att få pennor. I skolan får de en penna men sedan får man klara sig själv. Även föräldrarna deltog. En pappa med brett glatt leende sprang med sin dotter i famnen efter båten och plockade upp pennor som vi försökte kasta så att de inte hamnar i kanalen.

Foto © Hannu Kiviranta

Hur ont skulle jag ha utan yogan?

Behöver inga knäskydda längre när jag åker utför
Behöver inga knäskydda längre när jag åker utför

När jag steg första gången in i en yogalokal på Gärdet i Stockholm 12 år sedan så anade inte vilken resa jag då började. Efter sporadisk yogautövande som gav mig en stunds välmående blev det inte mer allvar förrän efter några år.

Under alla år har jag haft dåliga knän, ont i ryggen av och till, magen har varit ömsom hård ömsom lös, axelsmärtan har hindrat mig att arbeta då och då. Tänkte mycket att det hör väl till att få skavanker när man blir äldre. Att jag får väl acceptera att kroppen gör ont av och till. Så jag bet ihop, klagade minimalt och fortsatte som vanligt. Att jag gjorde yoga då och då gav inte heller någon direkt och snabb bot.

I dag när jag skulle åka slalom, faktiskt första gången i år, tog jag med knästöd för säkerhets skull. Har ju åkt sedan 1992 med elastiska knäskydd som ger stöd åt smärtande knän. Dock kunde jag förra året åka utan men litade kanske inte tillräckligt på att knäna håller, speciellt när det är första gången på länge. Satte inte på dom dock utan åkte utan skydd och det gick ju hur bra som helst. Inte en antydan för att det skulle göra ont i svängarna. Lång, ihärdig yoga med vissa utvalda regelbundna övningar bara för knän har gjort sitt.slalom

Yogan har också lett till att jag är mer medveten om näringens betydelse för smärta. Under åren med yoga har min kosthållning ändrat sig och jag vet vilken mat triggar igång smärtan och vilken mat minska smärtan. Smärtan i knäna samt ischiasen som besvärade mig fortfarande under yogalärarutbildningen och en tid efter samt smärtan i axlarna är ett minne blott. Magen min fungerar också som den skall tack vare de kunskaperna som kommit med yogan. Behovet av långsittningar för att krysta fram en stor boll eller att få skitbråttom för att hinna in innan det är för sent, det är ett minne blott.

Hur ont skulle jag ha utan yogan?

Försmak av det fick jag kanske 2012 när jag fick så ont i knäna att jag fick gå på smärtstillande en period för att kunna gå överhuvudtaget. Det knastrade i knäna och kändes som ben skaver mot ben. På nätterna ville inte vänsterknä umgås med höger, beröringen gjorde ont så det var en kudde mellan. Perioden med smärtstillande gjorde jag så kort som möjligt. Bestämde mig bara att intensifiera kampen mot smärtan och använda all den kunskap som jag samlat på mig. Yogaövningar, maten, andningen maximerades. Sedan en tid tillbaka kan jag konstatera att jag inte har ont i knäna, ischiasen har försvunnit och axlarna gör sig aldrig påminda.

Det tar 40 dagar att ändra en vara, 90 dagar att befästa den, 120 dagar för att du skall bli ett med vanan och 1000 för att du skall bli mästare på vanan.

Om du vill bearbeta din smärta utan mediciner kom ihåg följande.

  • Låt det ta sin tid
  • Lär dig övningar som passar dina besvär
  • Lär dig om inflammationsfri mat
  • Lär dig rätt andning
  • Lär dig om sömn och stress

Namaste/Sat Nam

Hannu

Sömntest Dag 10

bombinoEfter festivalen igår så är det klart att rytmen drabbas. Det blev sent i säng även om jag skippade sista bandet som började spela 00.30. La mig kl 01, somnade på stört efter kortare sömnmeditation men vaknade efter en timme kanske p.g.a. kaffet i början av kvällen vid 19 tiden. Somnade om och sov 5 timmar som på beställning. Var kvar i sängen och myste varefter det blev kall dusch men skippade morgonyogan och vet inte om jag kan skylla på det att jag är så trött i dag eller om det är den förskjutna dygnsrytmen? Av tidigare erfarenhet vet jag att dagar då jag vaknar sent och skippar yogan, dom dagarna blir sega och trötta.

Även om rytmen rubbades och mitt experiment fick en annan riktning så var det värt att gå på festivalen. Det var så mycket  bra musik på kort tid och allt hemmavid. Det är ju inte så ofta man får uppleva en världsstjärna vars nyaste album Nomad tidningen Rolling Stone utnämner till en av årets bästa. Att han tar och flyger från spelningen i Holland till Arlanda, tar bilen till Rengsjö, ger en spelning som man sent glömmer och sedan åker till Zürich för nästa spelning var bra jobbat av arrangörerna av festivalen i en så liten by som vi är (260 invånare). På något sätt hade arrangörerna lyckas få honom för halva priset inklusive resorna. Kvällen som jag för min del avslutade med Kikki Danielsson i högform var inte det sämsta heller.

P1110981
En lycklig nybliven turbanägare och minst lika lycklig nybliven kepsägare. Bombino ville ge sin beundrare ett minne för livet och klädde honom i turban och fick återgäldat i form av hans käraste keps.

Nu vill jag återgå till experimentet vilket betyder att jag läggar mig före midnatt och sover i förväg bestämt antal timmar men vaknar utan väckarklocka. Bestämmer mig för 5 timmar. Ordningen blir då : Sömnmeditation-Sova 5 timmar- Kall dusch- Yoga. Sedan tupplur på max 10 minuter 3 1/2, 7 1/2 och 13 1/2 timmar efter uppvaknandet.

PS. Har idag ätit bara mat från egna odlingar förutom frukost eftersom jag inte kan odla havre och inte har höns.