Såg inslaget om botox i uppdrag granskning i kväll. Det verkar vara så att det sker någon slags polarisering i sökandet av det perfekta. En del leds in i att försöka få det yttre se bättre och slätare ut. Andra lockas mer av den inre resan där man upptäcker något om sig själv. Båda sorterna drivs nog av någon slags längtan efter att förenas med någonting ursprungligt, den ena vill ha kvar ungdomen, den andra vill utvecklas inombords och förenas med något som är större än en själv. Och visst finns det en del som varken gör det ena eller andra utan låter bara livet kasta en omkring som ett löv i höststormen.
I en artikel i en kvällstidning någon dag sedan kunde jag även läsa om nervgiftets (botox) negativa verkan på möjligheten till inlevelse. Tydligen kan insprutad botox få den behandlade tappa eller minska möjligheten att känna vissa känslor. Precis tvärtemot vad yogan gör där du kommer närmare dina känslor.
Det som var ytterligare skrämmande i inslaget i TV var uppgiften om att i stort sett vem som helst i Sverige kan spruta in nervgift under huden på dig. Samtidigt som det inte är lika självklart att vem som helst kan sätta in akupunkturnålar i dig så känns det lite konstigt. I andra länder är det reglerat vem som får injicera fillers eller botox. Det här borde myndigheterna ta tag i innan vi får en generation av unga tjejer med läppar som ser ut som 100 getingar hade kysst dom på överläppen.
”Change has to happen inside”, det är en feltolkning om man tror att man skall injicera nervgifter på insidan av huden.
Helsingeyogi's Blog 