Minnen från Indien-3

Möte med en fotograf

Skrivet av: Hannu Kiviranta, 2008

Sitter vid hotellets pool på solstolen längst till höger, den som ger mest svalka under förmiddagssolen. Solen i Kerala, Varkala, Södra Indien är stark redan tidigt på dagen. Driver tiden med att titta på bilder från förra årets resa. Några av dessa skall jag välja till min utställning i mars. Bara drygt 2 månader till vernissagen och alla bilderna är inte tagna. Under denna resa skall jag komplettera med nya bilder.

I solstolarna bredvid sitter ett par kring 35 år. De ser ut att vara intresserade av mina bilder och frågar mig vad det är för bilder.  Berättar om mina avsikter med utställningen och mannen frågar om jag är fotograf.

Nej, jag har det bra som hobby, arbetar med helt andra saker

Efter att jag fått några positiva omdömen om en del av bilderna frågar jag paret vad de jobbar med

Jag skriver reportage, säger kvinnan

Jag är yrkesfotograf, säger mannen

Mannen i solstolen bredvid var Dariusz Klemens, fotograf som har Indien som förkärlek. Kvinnan, Antonella, var hans fru. Han berättar att han haft utställning i London och nu jobbar med en bok som baseras på utställningen. Han visar mig sina bilder från utställningen i en iPod. Fantastiska bilder som får mig att tveka mellan att lägga av eller att lära mig ta lika bra bilder. Tyst bestämmer jag mig att fortsätta fotografera. Han uppmuntrar mig och vi avslutar våran konversation med konstaterandet att det är roligt att fotografera.

 

Dariusz Klemens
Dariusz Klemens vid poolen på hotel Preeth i Varkala

De närmaste dagarna ses vi då och då och jag bestämmer mig att intervjua honom lite mer om hans fotografi. Hans fru skulle åka hem till England om någon dag så jag föreslog att vi skulle ses dagen efter vid poolen.

Han hade nog precis gått upp, lite före 11 när han sömndrucken äntrar poolområdet, tar sikte på ett ungt par som sitter några solstolar bortom mig. Den yngre kvinnan som han pratar med har ett bekant utseende. Efter några minuter får han syn på mig, tar med sig en kopp kaffe från vad jag förmodar är hans frukost och sätter sig bredvid mig. Den unga damen med bekant utseende är hans syster från Polen på bröllopsresa.

Jag hade massor med frågor som jag hade nedtecknat. Vi hade en timme på oss, han skulle till ayurvedisk massage kl 12.00. En daglig händelse för honom.

Han berättade om sin födelsestad Bielawa och hur intresset för fotografi föddes vid 12 års ålder.

Det var så spännande med fotografi och allt var intressant att fotografera.

Efter några år dog intresset dock för att komma tillbaka efter flytten till USA vid 22 års ålder En professionell fotoutbildning i USA gav sedan en grund att arbeta med fotografi. Första åren var dock magra och det tog ett antal år innan allt fungerade för Dariusz.

-det gällde att bygga portfölj, skaffa kontakter, arbeta hårt, säger han.

Med åren har motivationen för fotografi skiftat från att enbart vara spännande till att utforska och skildra den mänskliga interaktionen. Alla motiv var intressanta vid tonåren. I dag är det människor och finns det byggnader med i bilden så fungerar de enbart som bakgrund.

-Byggnader i sig är inte intressanta, fyller han på.

När jag frågar efter en bild som han är speciellt nöjd med så får jag ett överaskande svar.

None, i dislike them all, säger han och ler klurigt. Han förklarar att han aldrig är riktigt nöjd med någon bild. Han hänger därför inte upp sina bilder hemma för att slippa bli påmind om vad som kunde gjorts bättre. Någon drömbild som Dariusz inte än tagit har han inte heller. I stället försöker har göra rätt sak vid rätt tillfälle, vara på plats när det händer.  Det enda som man kan planera är exponering, se till att ljuset faller rätt, komposition. Händelsen i sig kan man inte och skall man inte påverka.

För att förstärka den dokumentära känslan av hans fotografi berättar Dariusz att han aldrig beskär bilderna,

everyone is full frame, som han säger. Han tillåter därtill bara basala ändringar när det gäller färg.

Även om Dariusz alltid reser ensam i Indien från Himalaya till Tamil Nadu så känner han sig säker i landet.

Det är säkrare att gå på gatorna i Bombay än i London, påpekar han och fortsätter:

Om du möter en elaking så finns det 50 snälla bredvid som kommer till undsättning. Lite annorlunda bild än vad jag läste samma dag i India Express. Kvinnor ofredas frekvent oavsett hur de är klädda. Dariusz bild av läget kan också vara sann.

Indien är tacksamt land för fotografering, fortsätter han. Man blir väldigt påpassad om man går men en dyrare kamera i handen.  Det är sällan problem att fotografera även om det finns förbjudna områden:

Militära objekt, järnvägsstationer, flygplatser är otillåtet att fotografera, säger han. Fotografera kvinnor fungerar oftast bra oavsett om de är muslimer, kristna eller hinduer. Ibland kan närvaro av mannen vara till hinder men oftast inte. I brist på gemensamt verbalt språk använder Dariusz kroppsråket för att komma överens med motivet. Kyrkorna, moskeerna även där kan man fotografera, i hinduistiska tempel har man ofta avgift på ca 100 rupies (17 kronor) för att få fotografera.

Att få resa och fotografera i Indien har definitivt ändrat Dariusz.

inte så att jag blivit mer andlig, men lyckligare, säger han.

TIPS för bättre porträtt:

Till mitt fiskande efter tips för bättre porträtt säger Dariusz att han inte tror på tips egentligen. Eller åtminstone inte regler som skall ”fixa” ett bra porträtt i alla lägen. Han tycker i stället att man skall studera de stora mästarna som Rembrant. Följande principer kan dock hjälpa på vägen till bättre porträttfotografering.

  • -Skapa relation till motivet.
  • -Låt motivet slappna av och glömma kameran.
  • -Skapa förtroende
  • -Vänta på tillfället när du kan ta just det fotot som du vill.
  • -Tänk på ljuset
  • -Tänk på uttrycket
  • -Kom nära

Den sista punkten är viktig i Dariusz fotografi. Därför är 99% av bilderna som han ta idag tagna med vidvinkel vilket tvingar honom att komma nära motiven. Enligt Dariusz ger vidvinkel mera intressanta bilder. Kräver av fotografen att man kommer närmare, interagerar mera.

Någon minut före 12 är vi klara. Dariusz har inte hunnit med sin frukost och han skall till sin behandling. Jag beklagar att jag uppehållit honom så länge men han avvärjer det artigt och säger att det hela varit bara roligt. Snabbt tar han sedan fruktsalladen som väntat på honom vid hans systers solstol och går vidare till massagerummet i Ayurvediska centret bortom poolen.

Jag sitter kvar i mina funderingar och bestämmer att imorgon går jag nära med min vidvinkel.

Adress till Dariusz´s hemsida.

Länk till Dariusz’s fotoresor/workshops

© Allt material på denna sida tillhör KreatIQ AB. Ingenting får lånas till andra publikationer utan skriftligt tillstånd från KreatIQ AB

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s