Lyssna på hjärtat

 

 

 

Det är så vacker tanke att veta bäst innerst inne och visst är det sant också. Dock har vi många hinder på vägen till ett tillstånd där det är vår inre guru som leder oss.

Egots frekvens harmonierar med något som vi hör, med ett budskap som vi tar emot och när egots frekvens samstämmer med budskapets frekvens så känns det bra och vi tror att vi fått acceptans och klartecken från vår inre lärare men i själva verket har vi blivit vilseledda.

I dagens mediemiljö är vi ständigt bombarderade av budskap som presenterar ”fakta” och ibland en annan verklighet än vi vana vid. Ibland kläs budskapet i ett vackert paket av omtanke om andra och vädjan att lyssna på sitt hjärta. Även då (eller kanske speciellt då) måste man ställa sig frågan om det finns en annan bild om fakta som presenteras, kan det finnas andra förklaringar än det som meddelas.

Först när vårt sinne är helt tomt från yttre påverkan och helt fri från kravet eller önskan att tro på fakta som presenteras och egots begär att söka efter gillande och bekräftelse, först då har vi chansen att höra vad vår inre lärare säger. Förutsättningen för att vi skall höra är att alla andra rösterna har tystnat. A påstår en sak, B påstår en annan och Q påstår 17nde saken. När alla dom rösterna är borta då hör vi vad vår inre lärare vill säga oss.

Många har helt slutat att lyssna på nyheterna, läsa tidningarna men ersatt dom delvis falska budskapen med alternativa medier med andra falska budskap. Deras inre har aldrig hunnit bli tillräckligt tyst för att den svaga inre rösten kunde ha en chans.

Jag försöker lära mig att göra följande när jag möts av olika meddelanden och budskap oavsett varifrån dom kommer. Jag frågar mig ”Finns det en annan möjlighet, finns det kanske en annan förklaring”. Det är lätt att man vänder sig  till internet och kanske bara till specifika sidor för att sedan få ett svar och man fortsätter och ställer nya frågor och söker nya svar på samma ställe. Vet folk som sagt att dom tillbringar nätter för att söka tills dom är i ett maniskt tillstånd och till slut när det finns tillräckligt material (bry dig inte om faktakoll!) så tror man att man ”VAKNAT” och att man ”VET”. Felet som man gör är att man inte vänder sig till sin inre guru. Man söker svar utanför sig självt och risken finns att man accepterar svar och idéer och teorier som enbart är förankrade i egots vilja att ha rätt. Eller egots vilja att tillhöra en gemenskap med samma åsikter, samma tro eller samma misstro. Så när jag ställer frågan om det finns andra förklaringar, annan möjlighet så försöker jag vända mig inåt och ställa mig utanför påverkansområdet för de som vill få mig att tro på en specifik ”sanning”.

Den som sett Spanarna på Hill Street kanske kommer ihåg ”Lets be careful out there!”

Polyfasisk sömn, hur gick det egentligen?

Sju år sedan ville jag prova något som kallas polyfasisk sömn och testa om jag kan komma ner i antal timmar som jag behöver sova. Under ett antal dagar skrev jag dagbok på denna blogg för att beskriva vad jag gör och vad som händer.

Under den perioden hade jag många åtaganden. Jobbade fortfarande som konsult med kunderna i Stockholm medans jag bodde i Hälsingland. Höll yogakurser på kvällarna. Hade en ”herrgård” i Söderhamn att sköta och en villa och en stuga i Rengsjö. Det fanns behov att klara sig med mindre sömn.  Hade läst om Trump som inte sov många timmar per natt och utan att vilja bli jämförd med honom  på något sätt (visste inte mycket om honom då) så förstod jag att för att hinna med det som man vill eller skall göra måste antal sovtimmar ner till det absolut nödvändiga. Även inom yogan och inom ayurveda är man väl medveten om dom tidigare morgontimmarnas välsignelse.

När jag nu läser återigen det som jag skrev 2013 så ser jag att det verkade funka bra att minska på sovtimmarna med bibehållen kvalitet på dagverksamheten och det utan att bli slav under ilskna väckningssignaler. Det är förresten min fru som fått mig till att inte ställa in väckningstiden, hon använder aldrig väckning så i början av vårt förhållande när jag absolut måste ha väckning fick jag ställa in väckningen så sent så att hon säkert hade hunnit vakna. Hade nästan patologiska rädsla att inte vakna i tid på morgonen.

Jag skrev inte dagbok så länge och det verkar vara så att jag inte fortsatte medvetet med experimentet. Det som blev kvar av det var dock att jag blev medveten om att kortare nattsömn inte nödvändigtvis är negativt och min oro över det försvann.

Genom att jag hållit temakurser om sömnen inom ramen för mina yogaklasser så har jag lärt mig än mer om sömnen och insett att det viktigaste är inte tiden utan sömnkvaliteten. Får jag till minst 2 tillräckligt långa djupsömn-perioder så räcker det. Det är möjligt att åstadkomma inom 4-5 timmar. Första djupsömnen är längst, andra betydligt kortare och den tredje bidrar inte mycket till återhämtningen.

Jag fortsätter alltså med att inte ta hjälp av tekniken för att vakna. Undantag är man man skall pass på flygtider/tågtider men även då verkar det funka att vakna innan signalen tjuter i örat. Jag sover numera som 7 år äldre och med mindre åtaganden mellan 5 och 7 timmar per natt, sällan mer än 7 ½  timmar. I veckan blev jag ägare till en aktivitetsklocka som kan följa min sömn också och de 3 nätterna som jag haft den på visar knappt 6 ½ sömn per natt varav över 95% faktisk sömn. Klockan påstår att kvaliteten på sömnen är god och jag får väl tro på det. Har inte känt något behov för tupplur under dessa dagar. Älskar sömn och downsizing som vi gjort de senaste åren genom att släppa taget om det mesta ger mig mer tid för även den favvosyslan så vissa nätter kan bli över 8 timmar även om jag vet att de dagarna känner jag mig grötig.

Gula villan sålde vi ifjol till en jägartjej med 4 jakthundar och bosatte oss på grannfastigheten som vi tack vare vår framsynthet hade köpt samtidigt som villan 2007. Den lilla röda stugan på 60 kvadrat har nu blivit vårt pensionärsboende.

Livskostymen har blivit mycket mindre.  Dock fick vi låna uthuset i vår gula villa efter överlåtelsen och kvar finns en massa gamla synder som jag nu håller på att rensa. Ansiktena på återvinninsgstationen i Bollnäs har blivit bekanta för mig på sistone.

Genom att släppa taget gällande ägodelar är förhoppningen att få mer tid åt det som är viktigt. En av de viktiga sakerna var att kunna erbjuda retreater i yogans ursprungsland Indien. Sedan 2016 har vi ordnat retreater i Kerala och de 2 senaste åren två olika efter varandra före årsskiftet. Just nu när jag skriver detta skulle vi vara i Tibet på vandring runt Mt Kailash men som allt annat så är även det inställt. Även november-retreaten vid havet i Kerala och december-retreaten på ett ashram hänger löst just nu även om det finns intressenter till det senare. November verkar kört som det ser ut nu. Inte många som vill åka nu med den osäkerheten som det innebär. Samtidigt har vi stoppat all marknadsföring också så det är i stort sett bara de som vet om tidigare resor som känner till våra retreater.

Nu när vi tränat på att släppa taget från materiella ting under flera år så kanske vi nu får träna på att släppa taget från våra önskemål och ideér. Det kanske är något annat som vi är ämnade att göra under vår pensionärstid.

Läs min korta dagbok om polyfasisk sömn